Falkens Nationella (31/08/2019)

Jess! Årets seger! Känns fantastiskt! Det var kanske inte så många deltagare. Dom allra bästa kanske firade villa-avslutning. Men det spelar ingen roll. Det är kul att få vinna och det händer inte alltför ofta. Ville ta första lite säkert via tydliga punkter. Öppnade lite onödigt aggressivt med darr på ribban redan till tvåan, var nära att gå för långt där. Vågade inte köra nedre vägvalet till trean trots att det antagligen varit snabbare, det kändes som en fälla med en släpstig som ser bättre ut på kartan än i verkligheten. Dock var det den övre stigen som hade en fälla vid en liten mosse där stigen fortsatte rakt några meter. Själva kontrollen var också ganska knepig. Fyran gick stabilt, hygget gick bra att springa på. Hade lite onödigt dålig kurs ut från fyran, tror det var någon rygg som agerade magnet längre in i skogen. Borde ha gått närmare höjden, men det var fin och lättlöpt skog. Jädra segt var det längs vägen. Kom ikapp Wik som startat 2 min före strax efter korsningen. Promenerade nästan de sista metrarna in till femman, det var brant och stenigt. Hittade inte samma stråk ut till vägen efter femman, onödigt vingligt där. Kontrollen kändes som en fälla igen, tydlig punkt i ändan av en stig, här ligger en hund begraven. Men skärmen hängde nog där fullt synlig och enkel att ta. Nästa vägval vållade lite huvudbry, men jag valde att köra rätt rakt. Det var fint i början, och tämligen bra hela vägen ut till, just det, vägen. Att springa längs diket in till kontrollen var däremot inte kul, risigt och jäkligt var det. Längs stigen upp till åttan mötte jag Fränti som startat 4 min före mej. Vid nian körde jag förbi Hakala som startat 12 minuter före. Tyckte stigen ner till vägen såg för långt ut så jag ångade på rakt ut från kontrollen och plöjde genom skogen, som var rätt finlöpt. Själva kontrollen var inget problem. Till elfte kändes det som rakt på var enda rätta. Tidigare erfarenhet av hygge var positiv så jag körde på det igen. Hittade ett körspår i lämplig riktning och luffsade på. Själva kontrollen var ganska utmanande så där drog jag ner på farten rejält och vandrade de sista metrarna mellan granriset. Dagens mest lyckade vägval var till tolfte kontrollen. Stigen i början var kanske inte helt bra att springa på men ok. Den steniga höjden jag klättrade över var en mardröm, där gick ju inte att springa. Men på andra sidan öppnade sej paradiset. Jämnt och platt och nästan ingen vegetation, bara att köra på. Härligt! Skogsgränsen var också tydlig och ungskogen jag sprang igenom riktigt fin. Närmare kontrollen blev det lite tätare och mycket stenigare, från ringkanten in till kontrollen gick det ganska försiktigt. Väg runt till trettonde, strax innan jag hoppar in från stigen kommer Fränti ikapp bakifrån, är inte säker på varifrån han kom. Dessutom tror jag att jag skymtade Peter i slutet av stigen på väg till fjortonde. Inne i det gröna tappar jag fokus för en halv sekund och sätter ögat rakt i en kvist. Det blir en svår tagning av bingokontroll med tårarna sprutandes och rejält skymd sikt, men jag klarar mej med en liten liten krok. Fjortonde är knepig, jag får ingen rätsida på området med gropar och småhöjder. Antog att jag visste var jag kom och följde formationen i kanten, det gick försiktigt och till slut kom kontrollen emot. Full koll på denna kontrolltagning hade jag inte. Femtonde däremot gick åter som på räls, stämplar strax bakom Peter som startat 6 min före mej. Springer ikapp honom på vägen och lägger mej i rygg. Frågar honom hur han tänkt ta sej till kontroll 16. Han ska köra väg genom TC. Jag har inte kunnat bestämma mej här, via TC eller stigen via kartbytet... Det slutar med att jag hakar på Peter. Jag får slita duktigt längs vägen. Får arbeta fullt med att hänga med och har inte riktigt någon kartkontakt sista 400m innan kontrollen, men jag litar på att Peter hittar. Det var lite frustration vid kontrollen och ett svårtolkat område (hade kanske kunnat vara ritat annorlunda) vi trodde båda t.ex. att branten skulle peka åt andra hållet. Ut från kontrollen är det någon urtida instinkt som styr, borde ju bara ha följt samma väg vi kommit. Men jag går via den gamla hyggeskanten och över det andra hygget och stannar i backen. Får inget att stämma här... Det är Fränti som styr mot kontrollen efter att Peter tutat förbi. Tappar mer än en halv minut på Peter på detta avstånd, onödigt. Vid sista kontrollen ropar en arrangörskraft att jag stämplat vid fel enhet, det fanns en med sifferkod och en med RR... Hann bara tänka att "nog är det väl fan om det ska vara skillnad" och så låg jag på målstämpeln. Benen höll och kroppen höll och huvudet höll nästan, hade jag varit ensam på slutet hade det kanske gått, men betydligt saktare. Denna gång spelade det ju ingen roll men nog hade det kännts illa om problemen på slutet haft inverkan på slutplaceringen, sådant kan man inte ställa till med på slutet! Men det slutade ju på bästa sätt och det hela firades med choko, chips å glass!